Fastighetsavgiften bör förbättras

publicerad i NLT 29/10 -08

Sanningen om fastighetsavgiften

Det är flera debattörer som tagit på sig rollen att attackera Alliansen för att vi gjort om den gamla fastighetsskatten till en fastighetsavgift. En avgift som kommer att tillfalla kommunen och bör relateras till kommunens kostnader för fastigheter.
Det är intressant att de socialistiska debattörer nu kritiserar reformen till fastighetsavgift, som nu även Mona Sahlin har godtagit och inte tänker förändra mer än att höja avgiften endast för taxeringsvärden över 5 miljoner kr, ett relativt fåtal fastigheter i sammanhanget. Det skulle vara fint om dessa kritiska debattörer ville hålla ordning på skillnaden mellan höjda taxeringsvärden, som just nu dimper ner i våra postlådor, och den avgiftsnivå som Alliansen har sänkt för oss alla. Taxeringsvärdena har alltid stigit oavsett regering men Alliansen har sänkt avgiften från 1 % av taxeringsvärdet till 0,75% av taxeringsvärdet, en sänkning med 25%. Vidare finns det ett tak på 6000 kr/år och fastighet. För ålderspensionärer och personer i sjuk- och aktivitetsersättning skall avgiften vara högst 4 % av inkomsten, dock lägst 2800 kr/år. Den senare regeln gäller dock inte sommarstugor. Klaga gärna, men vad gjorde Göran Perssons regering för fastighetsägarna. De som då fick reduktion var personer med enormt höga taxeringsvärden för marken oftast kring storstäderna.

Personligen går jag vidare i kampen för rättvisare fastighetsavgifter

Under hösten har jag lagt förslag i riksdagen/motionerat om följande förändringar av fastighetsavgiften:

1. Under det så kallade taket är fortfarande avgiften kopplad till marknadsvärdet (taxeringsvärdet), vilket innebär att det är andra människors betalningsförmåga som styr nivån på fastighetsavgiften. Fastigheter bör inte vara en del av kapitalinkomstbeskattningen.

2. Nivån på fastighetsavgiften är inte direkt relaterade till kommunernas kostnader för fastighetsrelaterad service. Ett system med en tydligare koppling till faktiska avgifter skulle göra avgiften mer legitim och dessutom innebära en lägre avgift än dagens.

3. Kommersiella och industriella fastigheter omfattas inte av reformen vilket vi anser vara olyckligt. Genom att inkludera även den typen av fastigheter skulle kommunernas skattebas stärkas ytterligare och incitamenten för kommunerna att skapa arbetsplatser och locka till sig företagsetableringar öka.

4. Taxeringssystemet finns fortfarande kvar vilket gör det lätt för en annan regering att återinföra det gamla orättfärdiga fastighetsskattesystemet. Om taxeringsvärdena inte längre ligger till grund för beskattning finns det inte längre något skatterättsligt behov av att genomföra taxeringsvärderingar och därmed skulle problemet upphöra. Skattemyndigheternas arbete med taxeringsvärden är också oerhört resurskrävande.

5. Den införda räntebeläggningen har lett till att inte minst bostadsrättsinnehavare har fått högre kostnader för uppskov än de fått minskade avgifter på grund av sänkt skatteuttag. Uppskovsräntan var inte heller av avgörande betydelse för att finansiera reformen varför den borde kunna slopas, särskilt på uppskov beviljade före den tidpunkt som uppskovsräntan infördes.