måndag, juni 25, 2007

Är det vi i kd som har fel om äktenskapet?

22/6 hade jag en debattartikel i Mariestads-tidningen om äktenskapet.

Det pågår en intensiv politisk kampanj i riksdagen för att ändra äktenskapslagstiftningen så att den blir tillgänglig också för samkönade relationer. När Nya Moderaterna nu är på väg att ansluta sig till RFSL:s position, utropar dess ordförande Sören Andersson att, nu är det endast Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Nationaldemokrater som utövar motstånd mot en könsneutral äktenskapslag. Att använda ”guilt by association” och insinuera att vi kristdemokrater skulle vara ungefär lika med dessa grupper är naturligtvis oerhört lågt. Skulle alla som tycker att äktenskapet betecknar ett förbund mellan en man och en kvinna ha en grumlig och främlingsfientlig agenda? Tvärtom är det ju så att den största delen av den civiliserade världen sedan hundratals år tillbaka tillämpar äktenskapslagen för relationen mellan en man och en kvinna. Det är knappast vi kristdemokrater som är udda när vi hävdar att vi ska behålla nuvarande ordning! Jag är dessutom övertygad om att väldigt många svenskar med varierande politisk tillhörighet delar denna uppfattning och tror att opinionsmätningar skulle kunna bekräfta denna bild.

Äktenskapet bör bevaras
Vi tycker alltså att det är motiverat att behålla äktenskapet och partnerskapet som två olika samlevnadsformer. Barn som föds i ett äktenskap får automatiskt en mamma och en pappa. Vi anser att det är oerhört problematiskt om barn som föds i samkönade relationer redan från födseln juridiskt kan gå miste om sitt biologiska arv i form av en mamma eller en pappa. Det handlar inte om att moralisera eller diskriminera andra samlevnadsformer utan vår bedömning är att det bästa som kan ges barnen är en väl fungerande familj som skyddas av en äktenskapslag som samhället reserverar för just detta mål. Sen är det självklart så att det i många fall i praktiken inte fungerar på det viset och lika självklart är det att homosexuella personer är lika bra föräldrar som heterosexuella. Däremot har alla rätt till både en mamma och en pappa.

Vi anser också att äktenskapet per definition betecknar en relation mellan en man och en kvinna och anser inte att det finns något egentligt skäl att gå in och konstruera en ny betydelse av detta begrepp. Äktenskapet har en oerhört djup historisk och språklig förankring och det inte bara i Sverige.

Moderaterna skall debattera och besluta i frågan på sin rikskonferens i september, men moderaten Anna Kinberg Batra och centerpartisten Fredrick Federley samt en rad andra talespersoner har frankt deklarerat att polygami, med tre eller flera i samlevnad, också skall omfattas av äktenskapslagstiftningen för dem som vill så. Detta innebär att lagstiftningen skall vara köns- och antalsneutral. För det första vore detta naturligtvis problematiskt ur en rad perspektiv, inte minst för barnen som föds i sådana relationer. För det andra är det i de delar av världen som praktiserar polygami vanligast att det är männen som har flera fruar. Det brukar alltså vara kvinnorna som drar det kortaste strået, och därför vill jag ställa frågan om detta är den jämställdhet som vi i Sverige vill se?

Politisk och medial tystnad

På tu man hand och i riksdagskorridorerna är det många som betygar att de har en annan uppfattning än den som partierna av liberalitetsmotiv framför. Situationen är nu sådan att frågan inte går att diskutera på normalt sätt inom politiken eller media om ”man skall vara med sin tid”. Ingen vågar ta debatten.
En viktig aspekt är, att så länge Kristdemokraterna är en del av regeringen finns det ingen Alliansregering som står bakom en köns- och antalsneutral äktenskapslagstiftning. Men riksdagen kan köra över regeringen och själv utforma och besluta om en sådan lag.

Är det då vi kristdemokrater som är udda och har fel? Våga ta debatten och låt den handla om sakfrågan!