fredag, oktober 19, 2007

Hjälp misshandlade personer att våga anmäla

2007-10-19

(publicerad i Mariestads-tidningen 19/10 -07)

Många människor - de flesta av dem är kvinnor - lever i förhållanden där de blir hotade, slagna, våldtagna och utsatta för olika former av psykisk misshandel. Enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) anmäldes under förra året cirka 30 000 fall av misshandel inomhus där offret var bekant med förövaren. Ungefär 2 400 fall av grov kvinnofridskränkning anmäldes.


Förutom de brott som verkligen anmäls är mörkertalen sannolikt mycket stora. Brottsförebyggande rådet räknar med ett mörkertal när det gäller misshandel av kvinnor på mellan 75 och 80 procent. Att anmäla brott i allmänhet kräver mod och styrka - att anmäla en närstående person är naturligtvis ännu svårare. Inte minst på grund av känslomässiga band, oro för omgivningens reaktioner, men också rädsla för att övergreppen förvärras på grund av en anmälan. Särskilt om processen drar ut på tiden eller om personen inte får tillräckligt stöd i anslutning till att anmälan görs.


Att leva i ett förhållande där misshandel och kränkningar är vardagsmat förlamar och tar ifrån en människa kraften att göra något åt sin situation. Den misshandlade bryts ner såväl fysiskt som psykiskt och förlorar successivt självkänslan. Många som blivit misshandlade under en längre period vittnar om att de till slut själva ansåg att de inte var värda något bättre än den kränkande och förnedrande behandling som hon eller han utsatts för. Det tar tid att förändra en sådan uppfattning om sig själv och att bygga upp självkänslan igen- men det går.


Vi kristdemokrater anser att samhället, vi alla, har ett stort ansvar att göra vårt bästa för att förhindra mänskligt lidande - också när det sker innanför hemmets fyra väggar. Det är viktigt att inte bara se på, utan att försöka agera. Det kan ibland finnas ett motstånd att göra något när en person blir utsatt av någon närstående. Vi varken orkar eller vill se vad som pågår, vi vill ju inte "lägga oss i". Men det är just det vi behöver göra i vissa situationer. Vem ska se om inte vi som befinner oss runtomkring? För att en person ska kunna ta sig ur en fruktansvärd situation krävs det att personen själv agerar, men i de flesta fall går det inte utan att människor runtomkring erbjuder sitt stöd. Alla nivåer i samhället, enskilda personer, staten, kommuner, landsting måste gemensamt agera för att erbjuda allt tänkbart stöd så att den utsatte vågar och orkar anmäla förövaren. Det kan handla om ekonomiskt, socialt och personellt stöd före, under och efter en rättsprocess.


Jag anser att det bör utredas hur detta kan samordnas på bästa sätt. Det får inte vara så att olika instanser och personer gör olika insatser som i sig kan vara goda men som på grund av att det saknas samordning och en helhetssyn så leder det i slutändan till att den utsatta personen inte får det stöd som denna behöver för att kunna ta sig ur en mycket svår situation. Jag har lämnat in en motion till riksdagen om att en sådan utredning borde tillsättas snarast! Behoven finns runtomkring oss och det är allas vårt ansvar att agera nu!

2 Comments:

Anonymous marianne said...

varför skall denna fråga utredas? den har redan utretts i 30 år!
räcker inte det?
tror ni inte att kvinnan redan vet vad som väntar om hon anmäler?
vart finns skyddet och de ekonomiska möjligheterna för henne att klara sig när hon väljer att lämna mannen?
vi vet och ni vet hur det ligger till. vad hjälper en utredning den utsatte? får hon mer i plånboken?
får hon bättre skydd?

1:18 fm  
Anonymous marianne said...

svar?

12:50 fm  

Skicka en kommentar

<< Home