FN:s beslutskapacitet måste reformeras

- Världens beslutsfattare har varit samlade i FN:s regi i Köpenhamn med målsättningen att fatta det mest nödvändiga framtidsbeslut som vi någonsin stått inför, om reducerade koldioxidutsläpp i atomsfären. Ett enormt arbete har gjort av FN:s medlemsländer, inte minst av EU:s ledare, och förväntningarna har varit enorma. Detta till trots har FN:s medlemsländer inte förmått att fatta beslut om bindande avtal om utsläppsreduktioner. Oförmågan att fatta beslut om gemensamma globala behov visar att FN:s beslutskapacitet måste reformeras.

Det säger Holger Gustafsson (KD), utrikes- och europapolitisk talesperson för Kristdemokraterna.

- Efter månader av förberedelser och veckor av förhandlingar är besvikelsen stor över ett bristfälligt resultat. Alla vet och förstår vad som måste göras och naturen, klimatet och miljö är i skriande behov av åtgärder. I denna situation blir det till sist kortsiktig finansiering och ekonomiska konkurrensnackdelar mellan USA och Kina som fäller avgörandet. Det land som gör relativt större ekonomiska åtaganden än det andra, drar på sig kostnadsstegringar på sina exportprodukter och minskar därmed sin export och äventyrar sin ekonomiska tillväxt och ökande standard. Att detta är problematiskt för sittande regeringar är förståeligt men kan inte få stå i vägen för livsviktiga beslut. Då FN inte fungerar som beslutsinstitution då stora medlemsländer konfronterar är det både dags att reformera FN och att finna nya vägar till ekonomiska och politiska lösningar.

- En mera marknadsmässig lösning är att världens kunder bestämmer sig för att endast köpa produkter från de exportörer som gjort, och öppet redovisat, sin hemläxa i form av utsläppsminskningar av koldioxid och annan miljöfarlig verksamhet samt deltagit i det finansiella stödet till de mest utsatta utvecklingsländerna. En sådan marknadstrend skulle kunna stödjas av allmänhet och många frivilligorganisationer och därmed bli mycket mer effektiv än att genomföra sanktioner som ofta leder till konfrontation och konflikter, säger Holger Gustafsson i en kommentar till hur vi kan hantera FN:s bristande beslutskapacitet som måste reformeras på sikt.

På plats i Köpenhamn

- Det finns anledning till optimism i Köpenhamn. Världens ledare kan påbörja ett arbete för att rädda vår planet till kommande generationer.

Det säger Holger Gustafsson, kristdemokratisk riksdagsledamot och talesperson i utrikesfrågor, som nu är på plats i Köpenhamn.

- Det faktum att 16 av de mäktigaste världsledarna, däribland USA:s president och Kinas premiärminister, kommer till Köpenhamn ger anledning till optimism. Jag hoppas på ett maximalt politiskt bindande avtal. Köpenhamnsmötet är starten på ett arbete för att rädda vår planet för kommande generationer, förklarar Holger Gustafsson.

Holger Gustafsson deltar i mötet som representant för International Interparlamentary Union, IPU. I egenskap av talesperson i europapolitiska frågor företräder han de svenska Kristdemokraterna i IPU.

Hans främsta uppgift är att följa förhandlingarna och återrapportera till partiet.

Det är hög tid att säga nej till Geely

Det är förvånande, frustrerande och beklämmande hur vissa politiker, fackliga företrädare, media och andra omfamnar kinesiska Geely som tänkbar köpare av Volvo Personvagnar. Blir affären av är det i realiteten den totalitära kinesiska staten som köper Volvo och får nycklarna till Volvos och därmed Fords teknologi och immateriella tillgångar, skriver en rad västsvenska kristdemokratiska riksdagsledamöter.

Läs hela artikeln i GP.

Världen möts för framtiden i Köpenhamn

publicerad i Västgöta-tidningar 9/12 -09

Helst skulle vi önska att ett juridiskt bindande avtal kunde slutas i Köpenhamn nu i december, men det ser i nuläget ut att bli svårt att uppnå. Jag kommer personligen att vara på plats för att följa de otroligt viktiga förhandlingarna. Det viktigaste är att industriländerna accepterar att minska sina utsläpp med minst 30 procent till år 2020 jämfört med 1990. För att finansiera åtgärder i utvecklingsländerna behöver man dessutom göra tydliga överenskommelser om hur mycket de rika länderna ska bidra med. Om just detta har jag motionerat till riksdagen. Jag anser att varje land måste bidra utifrån sina förutsättningar: Vi har ett gemensamt ansvar att minska utsläppen av växthusgaser men ansvaret vilar naturligtvis inte lika tungt på alla. Det är orimligt att ställa samma krav på oss i EU som på fattiga länder.

En särskild budgetpost
Klimatkrisen leder till fattigdom och katastrofer. Utvecklingsländerna drabbas särskilt hårt i form av torka, jorderosion, översvämningar, spridning av parasiter och skadedjur. Att hejda klimatförändringen är nödvändigt om vi ska kunna bryta den globala fattigdomen. För oss kristdemokrater är det oerhört viktigt att de åtaganden om finansiering av klimatåtgärder som i-länderna gör inte görs på bekostnad av det mer traditionella biståndet. Inom EU bör det också finnas en särskild budgetpost, Klimatsäkerhet, som ska användas för investeringar i utvecklingsländerna.

Startskott
Ett globalt klimatavtal är på intet sätt slutpunkten för vår strävan att bekämpa klimatkrisen. Snarare är det startskottet för en ökad aktivitet för att leva upp till åtagandena. Om vi ska klara av att minska utsläppen med 80-90 procent fram till 2050 krävs systematiska insatser redan nu.
Kristdemokraterna har länge varit pådrivande för att utveckla handel med utsläppsrätter, som är ett kostnadseffektivt system för att minska utsläppen. Vi har medverkat till att flyget tas med i utsläppshandeln och vi vill utvidga det till övriga transportsektorn. Handelssystemet bör också utvidgas till att omfatta inte bara koldioxid utan alla växthusgaser.
Stödet till olika anpassningsåtgärder och för överföring av forskning till utvecklingsländer bör ökas kraftigt och pengar till detta kan tas från en framtida auktionering av utsläppsrätterna inom EU:s utsläppshandel.

Trestegsmodell
Diskussionen som Köpenhamnsmötet för med sig är i sig positiv men det räcker naturligtvis inte att diskutera. Det finns mycket som kan göras. Exempelvis anser vi kristdemokrater att kommunikationssystemet bör utformas utifrån en trestegsmodell, där vi i första hand ersätter fysiska transporter med andra lösningar, i andra hand väljer så energieffektiva transporter som möjligt och i tredje hand ersätter fossila bränslen med långsiktigt hållbara klimatneutrala alternativ. Framför allt behöver satsningarna på godstransporter på järnväg och till sjöss förbättras.

Vi har ett gemensamt ansvar för vår jord och mänskligheten. Låt oss ta det!

Kommentar om Jerusalem

Läs artikeln i Världen idag här.

I Expressen om Dawit Isaak

Läs intervju här.

Kriget mot aids går att vinna

Publicerad i Dagen 1 december 2009

Idag, den 1 december, är det den internationella aidsdagen. En dag som uppmärksammar en av de största utmaningar vi står inför. Målet om en aidsfri generation kommer att förbli en dröm om inte världens politiska ledare agerar av all kraft. Millenniemålen säger att spridningen av hiv och aids, malaria och tuberkulos ska ha stoppats helt till 2015. Målet att stoppa hiv-epidemin är det enda målet där utvecklingen går åt fel håll.

De som drabbas hårdast av hiv och aids är kvinnor och barn. Barn tvingas växa upp utan föräldrar. Bristen på jämställdhet gör att kvinnor både löper större risk att få hiv/aids samt får mindre tillgång till behandling. På sina håll kan inte en kvinna säga nej till sex eller kräva kondom.

Hiv och aids stärker sitt dödliga grepp om världen. Aids är i dag i allra högsta grad en barnfråga. Hittills har tiotals miljoner barn berövats sin barndom och sina grundläggande rättigheter på grund av aids. Varje år smittas hundratusentals barn av hiv, ännu fler förlorar sina föräldrar i aids och ytterligare fler drabbas hårt när syskon, lärare, sjukvårdspersonal och lantbrukare dör i aids. Mindre än fem procent av de hiv-positiva barnen som behöver bromsmediciner har tillgång till dem.

Afrika är extra utsatt. Nära 90 procent av alla nya infektioner bland barn uppstår i Afrika söder om Sahara, men de ökar även på andra håll i världen, särskilt i Asien. Unaids rapporterar att 33 miljoner människor lever med hiv. Av dessa bor 22 miljoner i Afrika söder om Sahara. Hissnande siffror när vi stannar upp och tänker att en siffra i statistiken är en människa.

Men allt är inte nattsvart. I många länder ökar kondomanvändningen bland unga och andelen som haft sex före 15 års ålder har minskat. Det finns tyvärr ensidiga övertygelser från olika sidor som förhindrar ett gynnsamt arbete mot hiv. Att det finns tillgång till kondomer är oerhört viktigt. Men självklart spelar också det sexuella beteendet roll.

På parlamentariker runt hela vår jord vilar ett stort ansvar för att förändra situationen och få världens ledare att inse allvaret att det pågår en aidskatastrof som slår hårdast mot barnen, som dessutom är ländernas framtid.

Finns det politisk vilja, så finns det pengar och möjligheter att förändra. En förutsättning för att kunna göra skillnad är att sprida fakta om sjukdomen och dess utbredning i alla länder. Där anser vi att Sveriges utvecklingsbistånd är en viktig del.

Tabun måste brytas, jämställdhet måste främjas och fattigdom bekämpas. Det vi gör måste vara målinriktat och bygger på att parlamentariker världen över tar sitt enskilda och gemensamma ansvar. Först då kan vi nå de resultat som krävs för att uppnå en aidsfri generation.

Holger Gustafsson, riksdagsledamot (KD) och utrikespolitisk talesperson Rosita Runegrund, riksdagsledamot (KD) och bistånds-politisk talesperson